Regeringens budget – gungor och karuseller

Idag presenterade regeringen budgeten för 2014. Finansminister Anders Borg säger att ”Jobben är en viktig förutsättning för sammanhållning”. Om detta är vi alla överens. Han säger vidare att ”Det måste löna sig att arbeta”. Alla som har erfarenhet av att vara utanför arbetslivet pga arbetslöshet eller sjukdom vet redan detta. Frågan för dessa personer (och inte minst deras anhöriga) är: Hur komma in igen? Att Arbetsförmedlingen varit dysfunktionell, som regeringen bär ansvar för, har många känt till … länge. Men man har valt bort att lyssna till kritiken tills det blev en storm. Plötsligt avskedar man generaldirektören och byter ut arbetsmarknadsministern, för snart är det val och opinionssiffrorna sjunker. Detta händer när man inte bryr sig om att ha koll på hur skattemedel används.

Men åter, kan någon förklara för alla som inte omfattas av ungdomsarbetslösheten utan av den andra, arbetslösheten pga för hög ålder, är invandrare, bor på fel ställe eller är sjuk och inte får sjukersättning, hur hittar man ett nytt jobb? Hur motivera företag att anställa dessa? Idag vet vi att många anställer yngre, med lägre arbetsgivareavgift. Men vem anställer deras föräldrar som drabbats av att företaget gått i konkurs? Eller blivit sjuk? Att ställa olika medborgare mot varandra och lägga över skulden på den enskilde gör att många inte vågar klaga, skäms och försöker självklart med alla medel att klara sig själva. Hur kan sammanhållningen i samhället öka när regeringens viktigaste åtgärd blir att sänka skatten för de som har arbete? Svaret vi får då är att det ökar syselsättningen och då kan fler få jobb.

Här förstår jag inte sammanhanget. Den förklaring som nämns innebär att när man får ca 200 kr mer i plånboken pga mindre skatt varje månad så ökar konsumtionen av sk varaktiga varor och då får vi fler jobb. Som exempel nämns elektronikvaror, hushållsmaskiner etc. De flesta varaktiga varor säljs idag på stormarknader, ibland utlandsägda, eller på nätet. Några stora nyanställningar förefaller inte pågå där. Konkurrensen är stenhård och de företag som verkar här har ett ständigt pågående priskrig och att anställa är dyrt. Tillverkningen av dessa produkter sker lika mycket utomlands som i Sverige och många svenska företag lägger produktion i andra länder. Så hur man beräknar en så pass stor sysselsättningsökning är för oss mindre insatta obegripligt.

Ett annat argument,för att inte satsa på de allmänna försäkringarna, från Anders Borg idag: ”Sjukförsäkringen får inte trycka ut utbildning och annat i välfärdens kärna. Vi har byggt ut kontrollmekanismer mm för att hindra ett överutnyttjande”. Men om nu fler trycks ut ur socialförsäkringen för att istället hamna på kommunens socialkontor (försörjningsstöd), hur kan det öka välfärden? Kommunerna står för välfärdens kärna för de flesta av oss. Här tränger försörjningsstödet (socialbidragen) ut välfärdens kärna i kommunen eftersom sociallagstiftningen är tvingande och går före andra utgifter, som skola, barn- och äldreomsorg mm.

Alliansregeringen har sänkt skatten med 130 miljarder sedan 2006. Man sänkte bankskatten förra året.
A-kasseförsämring efter valet 2006 då ca 5000 lämnade a-kassan, innebär att man nu måste ändra sig och satsa på att fler ska kunna betala a-kassa. Åter ett felaktigt beslut som det tagit åratal för politikerna i alliansen att inse. Och att hjälpa företagen att våga anställa genom att förändra sjuklöneansvaret från 14 dagar till en vecka – en självklar och bra åtgärd, det har man inte råd med.

För att slutligen runda av effekten med jobbskatteavdraget vill man höja den sk brytpunkten för statlig skatt som idag går vid ca 35 000 kr i månaden. Sammantaget gynnar dessa skattesänkningar mest män med höga inkomster. Genusperspektivet lyfts fram av regeringens egna tjänstmän och det väljer man helt att bortse från.

Finansminister Anders Borg hävdar att budgeten är väl avvägd med tanke på att Grekland m fl inte längre befinner sig i härdsmälta. Därför är det helt motiverat att öka statsskulden med att låna upp 45 miljarder för att satsa 60% på skatteavdrag. Är det någon som blir tryggare eller känner större sammanhållning?