Håll tillbaka lönerna, bättre för samhällsekonomin?

I en dokumentär av SVT torsdagen 1 augusti diskuterades många års politik som varit att en ansvarsfull (tillbakahållen) lönebildning är bra för Sverige och ökar investeringarna, som då leder till fler jobb. En väg att gå de senaste åren har varit att hålla tillbaka efterfrågan på ökade löner med hjälp av jobbskatteavdrag. Problemet är att fler och fler ifrågasätter samhällsnyttan med att enbart genomföra fler jobbskatteavdrag samtidigt som Sverige går mot ökade inkomstklyftor mellan de som har jobb och de som inte har jobb (är arbetslösa, sjuka eller pensionärer). En annan förstärkningsmekanism under mandatperioden 2006–2010 och som inte togs upp är att regeringen samtidigt har genomfört reformer där många av de lägst avlönade inte hade råd att vara kvar i arbetslöshetskassan och många har blivit helt inkomstlösa genom utförsäkring. Sammantaget har dessa insatser, kombinerat med många internationella hotbilder som svenskarna har tagit del av, inneburit en tillbakahållen konsumtion. Många fler sparar mycket mer och det förstärks av att man samtidigt ser mer och mer effekter av olika medmänniskors olycka vid ofrivillig arbetslöshet eller sjukdom. På det sättet har löneandelen i ekonomin minskat och kapitalandelen ökat.

Vad ger detta för effekter? När hushållen gemensamt ändrar beteende så minskar också konsumtionen, vilket leder till minskad efterfrågan på varor som tillverkas av både svensk och utländsk industri.
Det betyder att vinster i företagen inte självklart följts upp av motsvarande löneökningar, nyanställningar eller investeringar (eftersom efterfrågan är så pass dämpad). För att få förräntning på vinsten så hamnar därför kapitalet i finansiella sektorn. Den finansiella sektorn lånar ut pengar (för att få förräntning) till andra länders skuldhantering men också till enskilda personers ökade skuldsättning för att kunna upprätthålla en önskad konsumtion som inte är möjlig med de nettolöner som inte längre är lika stora, relativt sett.

Vad är slutsatsen? Att i ett välutvecklat land som Sverige ska inte lönerna hållas nere för de stora befolkningsgrupperna. Sverige ska inte konkurrera med låga löner. Vi gynnar inte industrin eller nyinvesteringar genom att göra vanligt folk ”fattigare”.

Men varför tror politiker och välutbildade ekonomer att företagsledningar med någon slags automatik hellre väljer att investera sina vinster, samtidigt som efterfrågan är låg, istället för att förränta dem på en lönsam kapitalmarknad eller dela ut stora delar av vinsten till aktieägare och företagsledning?

Conclusion: A successful economy presupposes an increased demand on the part of the population. This demand must come from better wages rather than credit consumption.